Zipper

Vännerna i Laduvik fortsätter att greja runt i tillvaron. De gör det gråa färgglatt, det svåra möjligt att överleva och idéer värda att testa. Sigge ger apan i sig en chans och Emil stjäl en cykel med hjälp av polisen. Tor räddar middagssamtalen medan Fia och Siri räddar halva världen. Laduviks gård fylls av sorg och bedrövelse, misstänksamhet och upplivande övningar. Saker stjäls och dumpas medan djur göms och försvinner. Mini disciplinerar spottloskor och supermekanikern Mac skönhetsopererar. Bengt hamnar i andevärlden och till slut är allt i ordning fast marken brinner. Allihop har mer eller mindre börjat förstå det viktigaste av allt; förmågan att bara vara. Att lära sig leva i stunden innan den blir ett minne. Ta del av tankar om livet mitt i vardagen, bland händelser och fantasier, avsikter och bekymmer. I åttonde boken sker en och annan sammanlänkning. Att kedjas ihop utan att förlora rörlighet kräver lite Zipperfeeling. En bok för dig som undrar hur mycket en enhetsmacka betyder, varför det dammar om en skjuten räv och varför nagelbitar och spott hamnar i en ask. Sist men inte minst hur det kommer sig att en tax har illaluktande smet i pälsen.

P-C Wike är en pseudonym, lika sann och påhittad som innehållet och upplevelserna i boken. Författaren har sedan flera år tillbaka roat sig med att samla ihop och skriva ner diverse händelser i vardagen. Hon skriver om människor mitt i livet och hur deras tillvaro fungerar. Om planer, och fantasier, bekymmer och glädjeämnen. Det kan vara sådant som hänt eller sagts, något hon sett eller läst och sådant hon uppmärksammat i sin omgivning. Det kan också vara fantasier som bara finns i författarens huvud. Där pågår det gärna små pjäser, fullt utrustade med kulisser, dialoger och rekvisita. Allt detta och lite till har hängts upp på de olika karaktärerna och format innehållet i boken. Händelserna kan ha utspelat sig för länge sedan eller alldeles nyss, men det kan också vara sådant som aldrig någonsin har hänt. Varje dag är en källa till inspiration och innehållet i boken är egentligen en enda stor hyllning till vardagen.